ŝuŝ/i PIV1

ŝuŝi

(ntr)
Brui frote, simile al tirata ŝ-sono: oleo ŝuŝas sur la pato; varmega fero ŝuŝas en la akvo; La mineral'akvo ŝuŝanta en la gorĝo! [1].
VD:sibli
beloruse:
 шастаць, шамацець, шапацець, шалясцець
france:
 bruire, bruisser, chuinter
germane:
 zischen
hungare:
 sistereg
itale:
 fischiare, sibilare, sfrigolare, soffiare (rif. al rumore o verso del gatto)
nederlande:
 sissen
ruse:
 шипеть, шуршать, шелестеть
svede:
 brusa, fräsa (ljud)
ukraine:
 шипіти (про газ і т.п.)

ŝuŝa konsonanto

FON
Frota konsonanto el la serio „ŝ“, „ĵ“: ili diris l anstataŭ r, kaj en la ŝuŝaj konsonantoj ili iom lispis [2].
VD:siblanto2
2. Karel Čapek, tr. Josef Vondroušek: Milito kontraŭ salamandroj, INKO, 2003. Libro 2ª, ĉap. 3ª.
angle:
 hushing sibilant, shibilant
beloruse:
 шыпячы зычны
france:
 chuintante (phon.)
hungare:
 réshang, spiráns
itale:
 consonante fricativa postalveolare, consonante sibilante postalveolare
nederlande:
 sisklank
ruse:
 шипящая согласная
ukraine:
 шиплячий приголосний

ŝuŝo

Ŝ-sona bruo: ŝuŝado de furioza katino aŭdiĝis en la ĉambro [3].
beloruse:
 шоргат, шорах, шамаценьне, шапаценьне, шастаньне
france:
 bruissement, chuintement
germane:
 Zischen
itale:
 fischio, sibilo, sfrigolio, il soffiare (verso del gatto)
nederlande:
 sissend geluid
ruse:
 шипение, шорох, шелест
svede:
 brus, fräsande (ljud)
ukraine:
 шипіння

administraj notoj